Festen som kom av sig
Jag hade mycket att blogga om idag men inget känns viktigt efter det som hänt Helsingborg i eftermiddag. Vi som älskar fotboll, som följer det mesta som sker i fotbollsvärlden kännner stor sorg när ett människoliv släcks i samband med den Allsvenska premiären.
En dag som ska kantas av glädje och lycka blir svart, nattsvart. När jag skriver detta vet vi egentligen inte vad som hänt mer än just att en person är död och jag tänker inte spekulera i detta. Har nyss pratat med svärsonen som är hängiven HIF-supporter och jag kan säga att jag är mycket glad över att han är hemma hos Emma och flickorna välbehållen. Han berätttade att han aldrig varit så rädd hela sitt liv. Det låg hämnd i luften när han och han kompisar såg till att ta sig från Olympia.
Jag har nu en stor önskan och det är att den extremt tråkiga händelsen instället för hämndaktioner blir startskottet på en manfestation mot alla former av våld inom idrotten.
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.”
Alf Henriksson.
Så låt oss nu alla hjälpas åt att göra fotbollen till folkets och familjens idrott, dit vi vallfärdar och har trevligt tillsammans!
Nya tankar i morgon!