Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Jag personligen mår bättre än jag kanske någonsin gjort sedan jag blev vuxen. Jag har min kära make som stöttar mig i allt och som jag älskar mer än ord kan beskriv. Och som jag skrev för några inlägg sedan, ibland får jag nästan nypa mig i armen för att inse och fatta hur bra jag har det.
Så kommer verkligheten ifatt och man kommer ner på jorden. Träffade en bekant i lördags morse som berättade att en vän till henne och hennes make gått bort och att de varit på begravning i fredags, en kille mitt i livet nyss fyllda 40 år. Vi står och småpratar om det som hänt och så säger vår bekant, "ja du vet ju hur det är som förlorad din bror". Ibland kan jag prata hur mycket som helst kring Magnus och hans död men ibland som i lördags kommer gråten våldsamt och jag kan inte stoppa förtvivlan jag bär i mitt hjärta av att han inte är med oss längre. Tårarna rinner i strida strömmar längs mina kinder och det finns inget att göra mer än att vänta att de tar slut, tills nästa gång jag inte kan stänga av mina känslor.
Senare på lördagen hade vi en mysig stund hemma hos Elin och Fredrik och allt kändes bra igen. Igår hade vi Agnes och Ester hos oss och vi tillverkade julgodis och bakade kakor. En runda på stan blev det också och tjejerna fick köpa egna julklappar till mamma, pappa och lillebror Arvid. På kvällen i soffan med en kopp glögg och min älskade nära mig kändes som jag var tillbaka i min lilla ”Bullerbyvärld” igen.
Runt lunch idag ringde Elin till mig på jobbet och var så glad och lycklig, hon hade varit på ett läkarbesök som varit bra och hänger ihop med att hon haft en tuff graviditet. Hon hade också visat upp lilla Arvid på jobbet och jag kände bara stor lycka för hennes skull att allt gått bra och att hon mår bra och kan njuta av sin fina familj.
Ett par timmar senare ringer Elin igen, och jag hör med en gång att hon är ledsen. Då har en mycket nära vän till henne som vänta sitt fjärde barn fått veta att hennes lilla bebis somnat i magen. En fullgången graviditet som slutar i en tragedi och en enorm sorg som är näst intill outhärdlig och ofattbar.
Elin har haft ett fantastiskt stöd av sin vän under sin graviditet och frågar mig; ” mamma vad ska jag säga, vad ska jag göra”?
Ja vad säger man, hur ska man agera, förhållas sig till detta stora svåra som hänt särskilt när man själv är i ett eget lyckorus som Elin är just nu.
Mitt råd utifrån min livserfarenhet är; Dra dig aldrig undan en god vän som drabbas av sorg. Ord är överflödiga, visa att du finns där, var nära, lyssna när behovet att prata finns. Inte alltid helt enkelt med väldigt viktigt för den som är drabbad och tänk på att det kan vara väldigt små handlingar som kan göra enorm skillnad. Hämta barn i skolan, baka en sockerkaka, laga en middag och åk hem med vännen, fråga om man ska hjälpa till handla, listan kan göras lång på små enkla handlingar som gör det för stunden en smula lättare för en vän som lider svårt av sorg och förtvivlan.
Det finns inget facit på exakt vad som är rätt eller fel, man får lita på sin intuition men tänka på att aldrig ta över, låt vännen föra i dansen om ni förstår hur jag menar.
Nu känner jag att mina ord är slut för ikväll, i mina tankar finns alla de mina i min fina fina familj men också hos Elins vän och hennes familj som har det så svårt så svårt just nu.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
Alf Henrikson
Ta vara på din stund på jorden den är för kort för att slösas bort, nya tankar i morgon!