"Sanningens bleka timme" eller "En sockerberoendes bekännelser" kunde också ha varit dagens rubrik. Jag är så glad över att se att så många troget varje dag kollat efter nya inlägg. Och här är jag nu igen, tillbaka efter tre veckors tystnad och anledning är att jag inte kunnat ta tag i livet igen. Jag har suttit fast ordentligt i sockerträsket. Ätandet har varit helt ohämmat, sanslöst galet och helt djävla idiotiskt. Och nu pratar vi inte maten, den sköter jag jättebra men sockerdjävulen slog klorna i mig efter semestern. Trodde att jag lätt skulle ta mig tillbaka men det visade sig vara svårare än jag kunnat ana. Jag har likt en alkoholist som åkt dit i sitt beroende konsumerat mängder med godis, då främst plockgodis. Detta och det faktum att jag näst intill inte tränat alls så känner jag att ett antal kilo satt sig på min kropp. Har inte ens vägt mig och det är också skit idiotiskt. Jag har liksom förträngt all vett och intalat mig att i morgon är allt bra och då är jag stark igen och kan så emot, men icke ska Nicke. Mitt beteende har varit så sjukt dumt och jag skäms som en hund men nu har jag erkänt min svaghet och nu är det framåt som gäller.

 

Fick oväntad inspiration idag när jag tränade ett IW-pass. En arbetskamrats hustru har gått en tuff kamp mot bröstcancer och är nu färdigbehandlad. Hon var på sin första träning idag och hon genomförde den med sådan energi och vilja att jag blev rörd till tårar. Och jag tänkte under passet att kan hon kämpa mot tuff svår sjukdom borde väl jag med lätthet kunna sluta äta socker eller hur.

 

I morgon ska jag ställa mig på vågen och vad den nu än visar så har jag ett första delmål och det är tillbaka till vikten jag ståt stilla på över ½ år. Sedan är det motion som måste bli av, har bokat två pass till den här vecka. Och så ska jag nå min så hett önskade målvikt, dvs ett slutmål helt enkelt. Jag måste ta mig ditt för att inte trilla ner i sockerträsket igen, det är jag helt säker på.

 

Detta blev ett tufft inlägg för mig att skriva, sitter här och har blottat mig men det känns jättebra. Jag har bra stöttning runt mig, både familj och vänner och ni ska alla veta att det betyder jättemycket för mig att ni finns och ger mig positiv feedback. Jag är djupt imponerad av att ca 10-15 personer varje dag kollat efter nya inlägg under de tre veckor jag inte förmått skriva något vettigt och därför avstått.

 

Så nu kör jag igen, häng med mig i matchen!

 

 

Livet är enkelt! Varför komplicera det för dig? ~ Eileen Caddy

 

Nya tankar i morgon!