Så gör jag

Det går inte att komma ifrån att reflektera över hur bra vi har det i Sverige. Inte för att vi sett något riktigt hemskt men visst är livsförhållandena för de flesta här väldigt annorlunda mot våra. Med tanke på den debatt som varor aktuell en tid med fattiga barn i Sverige blir man lite ledsen och undrar vad man jämför med. Här handlar det för många om att få fram mat för dagen och så tror jag inte många svenska barn har det. Vi går ibland förbi kryp in som vi inte ens skulle använda som redskapsskjul och där bor det barnfamiljer. Claes och jag lämnar alltid generöst med dricks, skiter i om vi blir lite lurade på priset ibland och hoppas att det kommer säljaren eller servitrisen till godo. Är tyvärr inte helt säker på att så är fallet då man ser för många feta lyxiga vans snurra om kring marknaderna med unga killar i som förmodligen är de som tjänar pengar på oss turister och lever gott, bra mycket bättre än de som sliter för brödfödan. Samtidigt vet jag att just vi turister är livsviktiga för landet så känslorna blir kluvna.

Nu blev det lite djupt men så är ju verkligheten.

Nu pratar vi lite mat igen, har provat något nytt på gatan i dag. Potatisskivor som hängde ihop uppträdda på en träpinne, doppade i någon typ av smet sedan friterade i olja. Jättegott och billigt 30 bath dvs typ 7 kronor. Har också ätit den billigaste lunchen så här långt, 2 Pad Thai med en öl och en cola 260 = 65 kronor.

Imorgon bryter vi mönstret från det lata strandlivet och åker på heldagsutflykt till Kho Ha för snorkling. Vi blir hämtade 07.30 och äter frukost på båten och där även lunch igår. Hoppas det fina vädret håller i sig så vi får en fin dag till sjöss.

Kan också meddela att morgonpromenaden idag avverkades på 48 min, svårt att gå fort barfota på hårt underlag så det kändes i benen kan jag säga. Lade rejält med tid för stretching för att slippa stela ben i morgon.

Hoppas allt är bra där hemma, nya tankar i morgon!