Så gör jag

Nu är dags att erkänna för sig själv, I've done it again. Låtit jobbet styra mitt liv, ta över så till den grad att jag glömmer bort att jag är viktigast. Det är inte så illa som det var för 11 år sedan då jag blev sjuk, långt därifrån men tillräckligt illa att jag tappat fokus på att ta hand om mig själv. Jag som i januari trodde att i den fällan skulle jag aldrig mer trilla i, så var det med den mentala styrkan. Att jag inte kan lära mig att jag inte kan fixa allt och det hänger inte bara på mig när det blir kaos, för det har det verkligen varit denna skolstart.

Nu gäller det att inte skuldbelägga sig utan istället ta tag i livet och vända på situationen till det bättre.

Min största utmaning ligger alltså inte i att gå ner i vikt och leva sundare utan att inte låta jobbet ta över mitt liv då och då så det fullständigt äter upp mig:

 

När mina ambitioner på mig själv blir för stora hamnar jag lätt i negativa spiraler och litar inte på den kapacitet jag vet att jag har räcker till. Jag kan alltid göra bättre ifrån mig! Vem avgör det, bara jag själv!

Vad vinner jag på att sträva efter vara så perfekt att det endast finns i teorin? Inget!

Att sänka de orimliga kraven är inte lätt, men att det går, det är jag övertygad om. Detta måste jag lära mig!

Jag ska jobba på att acceptera mig själv för den jag är och inte för det jag gör.

 

Jag vet att mitt bloggande var till stor hjälp hela perioden tidigare i år då jag mådde så gott. Nu har det varit svårt att skriva när jag inte haft något positivt att skriva om utan bara känt mig trött, svag och dålig. Hoppas den goa känsla kommer tillbaka och ni får gärna peppa mig i kommentarer det hjälper till mer än ni anar.

 

Önskar er alla en härlig söndag, det kommer jag att ha!

 

Nya tankar i morgon!