Vi gjorde det tillsammans

Elin och jag har stöttat varandra hela vintern och nu hade vi enl deal att genomföra loppet ihop och det är jag henne evigt tacksam för, utan hennes pepp hade jag inte fixat att springa/jogga 5 km på 37,30. Hon hade säkert gjort loppet 5 min snabbare om hon inte hjälpt mig hålls farten på ett underbart peppande sätt. Jag var trött efter 1 km och sa åt henne spring själv men hon manade på mig och efter 2 km gick det hyfsat lätt fram till 4 km då det började ta emot rejält. Men så nära mål kan man ju bara inte ge upp och sista 200-300 meterna sög jag ut allt jag kunde och jag lovar det fanns inte mycket mer att ge, spykänslan var nära och det var öven nära till tårar direkt efter målgång. Både av trötthet och av lycka över att jag faktiskt gjorde det utan att gå ett enda steg.

Det jag också är väldigt nöjd över att jag faktiskt återhämtade mig snabbt och det tyder väl ändå på att jag inte är helt otränad.

Känslan jag har nu 1,5 timme efter målgång är, det här ska jag göra igen och då ska jag vara ännu bättre förbered än jag var idag. Det finns nog en hel del att slips på så som bättre kondition, löpteknik och att lära sig andas bättre vad vet jag.

Detta loppet blir det definitivt igen och varför inte Kalmarmilen nästa år. Om jag lyckas bli ytterligare lite lättare så är det nog inte omöjligt om man bara får vara frisk och skadefri och träna för detta lite mer strukturerat.

Nu ska jag bara njuta av segerns sötma resten av kvällen, för vänner in förstår inte vilken seger jag vunnit ikväll över mig själv och i min hälsokamp för ett bättre och hälsosammare liv efter 50.

Nu blir det ingen blogg i morgon bitti för jag kör till jobbet.

Så nya tankar lite senare på dagen i morgon.

Tror jag kommer att sova väldigt gott i natt :).


Kommentera här: